Med regn kommer...

...grodor. Minns ni Göran? Från september 2005?

Han är tillbaka, i en något rundare...och kanske även självgodare tappning.

Sen har vi då även Spidergrodan Pete - känns lite som en karaktär ur "Mammas nya kille"... undrar vem?!

La Lluvia!!!

Det har varit, och är helt galet varmt. Folk säger här att det vill regna - men gör det inte. Och så har det varit i veckor nu. Molnigt och en luft som är helt mättad, men regnet har inte kommit - även om det vill. Förrän igår. Efter en eftermiddag då jag bokstavligen höll på att dö, som att sitta i en bastu tills det enda fru kan göra är att kasta sig ut därifrån. Bara den lilla detaljen att det inte finns något att kasta sig ut till. Jag formligen låg över skrivbordet och gnydde, ville gå i cirkel för att följa med takfläkten som roterar runt över mitt huvud. Dricka en sjö, kasta mig i vilket vatten som helst.
Men så, när mörkret lagt sig så kom det, la lluvia. Så förlösande och glädjande att det idag verkar som om alla känner sig befriade - folk verkar nöjdare, mer tillbakalutade och lugna... Och det är ok om det inte regnar idag.... bara regnet vill - och kan komma, på riktigt och helst väldigt snart.

Omdslagskändisen slår till igen

Var ska detta sluta ?! - på omslaget, för andra veckan i rad i Co Latino! Och återigen frågar jag - ser någon var jag står?

Denna gång handlar det om en protestaktion mot gruvdriften som hotar flera områden i norra delen av landet, bl.a. Chalatenango. Mer om detta kan med fördel läsas i "Nytt nätverk mot gruvindustrin".

Fler bilder av Alex Peña från "La Caminata II"

Jag blir verkligen glad och peppad av att titta på bilderna från vandringen i julas. De båda vandringarna (2005,2006) rankas högt bland de upplevelser som jag fått vara med om här. Det blir sån närvaro i de där mötena när någon eller något bryter igenom. Det kan handla om det där leendet, eller att tillsammans med grannen med cykelboden sopa upp löven framför huset. Eller någon som börjar prata i väntan på bussen. Under vandringen handlade det om att få tillgång till naturen, de berg som är El Salvador och dess historia, och det som människorna delade med sig av längs vägen, i form av berättelser eller frågor.

Samtidigt upplever jag det ibland som en dragkamp. Hur mycket jag kan öppna och släppa in eftersom jag aldrig vet vem/vad jag ses som, eller de förväntningar eller förutfattade meningarna som finns. Det blir så tydligt ibland, även i mindre sällskap. Svårt att sätta fingret på vad det är, och svårt att förhålla sig till. Men som sagt, så händer det där, det som bryter - det tycker jag om.

Nu är det sen söndagseftermiddag, efter en hel dags brunchande med Åsa och Sandra - just nu på väg hem till sitt i Don Pedro.

Lästips: Förutom Fredriks reportage "I krigets blodiga fotspår" publicerat i nr 3 av nyhetsmagasinet FOKUS, kan jag tipsa om "15 år med fred".

Dagen då jag blev Marie (la verdadera;) med hela det salvadoranska folket

Äntligen! Omslagskändis i Co Latino. Är det nån som sätter min position?

Bilden är tagen vid minnesmanifestationen för massakern vid floden Sumpul, där över 600 människor fick sätta livet till den 14 maj 1980. Mer om detta läser ni i Fredriks reportage "Så minns vi massakern".