När jag lagt mig den där kvällen då det var öppet hus för grodor hos mig, så hörde jag plötsligt hur någon verkade kämpa borta bland galgarna. Mycket riktigt, när jag tände lampan så såg jag en groda som sprattlandes hoppade ett jätteskutt upp från galgarna mot - ja, oklart. Den försökte få fäste på väggen - för att sedan handfallet falla ner bland kläderna igen. I sista sekunden fick den tag i något och när jag väl fått tag på kameran så satt den och gungade på en galge.
Det är så skönt häng i luften och jag önskar att jag fått det där trådlösa kortet så jag kunde sitta där ute i hängmattan och skriva istället. Där regnet strilar och gör luften tung av grönskande syre. Jag har gått en tur på stán, handlat grönsaker och frukt, och på vägen hem druckit en färsk fruktjuice av apelsin och jordgubb. Väl hemma en mjölkdrink med banan och mörk choklad - importerad marabou. Det börjar utkristalisera sig olika saker som jag verkligen inte vill vara dumsnål med när jag kommer hem - till dessa hör:
Vid lunchen idag var det väldigt osigt. En av männen vid bordet sa - nu har vi iaf fått med oss smaken av maten i hår och kläder, nu fattas det bara att vi fysiskt förtär den, varvid Isabel berättar följande historia:
"En rik man som sitter och äter vid sitt bord irriteras av den fattige man som varje dag kommer och inandas oset och dofterna från maten. Han tillkallar polis som förstår hans irritation och spärrar in den fattige mannen i 4 år, de antal år som han har snikat på dofterna av den rike mannens mat. Till sin förvåning spärrar polisen även in den rike mannen, i samma cell som den fattige. När den rike mannen ifrågasätter detta svarar polisen - det är för att du ska vara närvarande och kunna ta tillbaka de dofter som var dina, när de åter släpps ut."
Historien får mig, något osökt kanske, att tänka på filmen av The Yes Men, har ni inte sett den så rekommenderas den varmt.
