lördag, december 30, 2006

La Caminata II, 26 - 29 dec 2006

Vandringen, hur fantastiskt var det egentligen? Hur skulle det bli i år? Jo, alldeles... alldeles underbart... och svettigt och jobbigt och vackert och starkt. Den här gången var det "endast" de unga killarna från Las Vueltas, och det visade sig att det är de som borde ha all kred för organiseringen av vandringen ifjol med, som satt på flaket till lastbilen som skulle skjutsa oss till startpunkten i La Palma. Vi hann dock inte långt förrän bilen bröt ihop, men istället för att vända tillbaka blev chauffören tillika krigsveteranen René, 35 år, (Henriquez kallad i gerillan) så peppad att han bestämde sig att haka på. Ett snabbt samtal hem; - jo, vi (han och sonen) kommer hem lite senare än tänkt, vi ska gå en vandring här ett par dar..... jorå, vi har ordentligt med kläder med oss, det har vi köpt..... Vi fortsatte ståendes på ett nytt flak, nu 16, istället för 14 starka.

Tre dagar av vandring, mestadels uppför berg kändes det ibland; på grusvägar, mindre stigar och genom majsfält. Under gassande sol och under månljus. Ett mycket uppskattat dopp i floden Sumpul, lägereldar och stärnklara, kalla nätter. Kaffe, pasta, bönor, russin, bröd och mjukost med renkött!

Det var roligt att åter träffa flera av dem som gick i fjol och prata med olika längs med vägen. Om det ena och det andra men också om deras historia, deras anknytning till den väg i gerillans zona 2, som vi höll oss inom. Nya "compas";) för året var bl.a. Fredrik, som med bilder av fotografen Alex, har gjort ett reportage om vandringen. Det kommer publiceras i samhällsmagasinet Fokus, troligtvis nu i januari, så håll ögonen öppna efter det! Spansktalande kan även hålla utkik på http://www.raices.com.sv, där Julia kommer att lägga ut ett reportage inom kort, troligtvis kring datumet för fredsavtalet (skrevs 16 jan 1992).
















Med utsikt mot Honduras, vars gräns vi gick längs med större delen av vandringen. Sista kvällen kom vi fram till La Montañona, ett berg och numera även en by, där gerillan höll till och varifrån bl.a. Radio Venceremos ung. vi besegrar/övervinner sände. Efter kriget delades marken ut till människor som deltagit i gerillan. Den här kvällen samlades veteraner från kriget i byn; det visades film, var dans med "discomovil" och dagen efter en fotbollsturnering. Ett improviserat deltagande av vandringens initiativtagare och med Fredrik i mål. Tyvärr blev det förlust, men kanske lika tur det för klockan hann bli fyra innan vi kom tillbaka ner till Las Vueltas. Därifrån fortsatte vi utifrån kommande, trötta och nöjda, vidare hem till Chalate - inte till fots, utan på pickup flak.

Fler bilder senare, när Alex är klar med dem han tagit.

måndag, december 25, 2006

Julestjärna och Julegris

Morgonljuset flödar in genom sovrumsfönstret på julaftonsmorgon. Jag undrar om det är just den här tiden på året bara eller året runt, som det är så härligt guldigt. Kan inte säga. Precis strax innan sju på morgonen, när strålarna kryper över muren på baksidan. Ett kort tag bara, innan det därefter blir dagsljus, vitare och intensivare.

Jag kliver upp och kring julegrisen, pyntad högtiden till ära, ligger många fina klappar från Sverige. Jag dricker kaffe och äter lussekatter och pepparkakor till frukost, efter att ha pratat med släkten hemma hos faster Helen. De lägger på för nu kommer tomten!!

Under dagen donar jag mest, pratar på skype med nära och kära, och jag äter en tidig julmiddag med grannarna. De bjuder på fyllda bröd med kyckling, sallad och en smarrig sås som kokat länge. Jag minns smaken från ifjol, det är deras traditionsenliga julmat. Därefter får jag skjuts av Jesús ;) till Guarjila och Rosa från teatergruppen och CCR, hos henne ska jag stanna över natten. Rosa är kvällens stjärna, hon sjunger i ett band som heter Renacer; återfödas/återuppstå. Det är cumbiatakter och det blir dans. Sent på kvällen när vi kommer tillbaka till hennes hus äter vi tamales; majsmassa med en kärna av kyckling (lite som avlånga kroppkakor kan man tänka), som kokas invirade i bananplantsblad. Gott. Jag somnar till ljudet av mängder av smällare som skjuts överallt under nattens gång.











Voila; vardagsrummet - nu i vitt och orange.

Rosa; on stage och backstage.

lördag, december 16, 2006

Lussefika i Chalate

Luciadagen bestod av 16 timmars resa mellan Managua och Chalatenango. Började veckan med workshop i Nicaragua, strategisk planering. Givande, och kul att träffa de som jobbar där. Resan var helt ok trots allt eftersom de visade hyfsade filmer och det kändes som en välbehövlig stirra ut i intet dag.












Igår började istället luciastämningen. Då kom Hanna och Åsa och hälsade på, UBV praktikanter på CCR i fem månader. Vi bakade lussekatter och pepparkakor, drack glögg och lyssnade på julig musik. Och TROTS att vi inte följde Anna Bergenströms recept till punkt och pricka, så blev resultatet mycket smarrigt! ;)











Miriam A, Åsa, Esteban, Rosa, Hanna, Miriam fikar kaffe, lussekatter och pepparkakor. Både Rosa och Miriam sjunger i kör och bjöd på många vackra julvisor.



Miriam och Rosa bland kuddarna i vardagsrummet. De två yngsta medlemmarna i CCRs nya styrelse.