Pa tur i Chalate

De fran Chalate sags vara kanda for sig gastvanlighet och solidaritet. Och jag kan inte annat an att halla med. Val i Chalate och pa CCR blev jag inbjuden att halsa pa och bo over hos flera av mina ex-compañeras. Tva dagar i Chalate, en hos Yandi och en hos Dilma. En i San Ignacio hos Miriam Alas, en i Los Ramires hos Miriam Ayala, en i Las Vueltas hos Rosa Candida och Magdalena, en i Potonico hos Julios foraldrar och avslutningsvis en i Las Limas hos Rubia. Det hander inte sa mycket aktiviteter vid besok. Mat i forsta hand overallt. Och vila i en hangmatta. En lansam promenad genom byn med lite snicksnackande med passerande. Men det tas inte sa mycket notis om att jag ar dar. Om jag initierar samtal sa pratas det massor, i annat fall fortsatter de dagliga rutinerna med koksarbete och annat. I langsam takt, men standigt nagot. Innan jag forstod tyckte jag att det var lite markligt och svart att hantera, prestationsangest gav att jag hela tiden var uppmarksam pa vad som hande och funderade pa hur jag kunde delta. Jag deltar garna nu med, men vet att det behovs inga stora prestationer. Vare sig fran deras eller min sida. Narvaron ar fullt tillracklig.