tisdag, oktober 30, 2007

Flytväst

Jag hoppas, jag vill att lägenheten blir min, såg han det också - att den är min?! Kommer de att förstå att jobbet är till mig, att jag är rätt?! Ja, tack! Flyt, tack!

måndag, augusti 27, 2007

Hämtad

Mamma och pappa min hämtar mig på Arlanda söndagen den 16 september. Det gör mig glad, så glad! Jag ska få åka bil upp genom Sverige, lyssna på dansbandsmusik (?!) och välja ur godisburken. Landsväg genom inlandet. Låna toalett på nån mack och fika kaffe ur termos. Sittandes på nån träbänk eller en sten vid nåt vattendrag. Kanske, kanske får jag träffa syster min redan då.

onsdag, augusti 22, 2007

Anona-tider

Augusti är anonatider. Niña Tomasita har ett anonaträd, det står mellan våra hus. Hon kom och sa till mig att nu är det dax att ta kort på anonas. När de spricker upp är de mogna att plockas, jag fick plocka den här strax efter bilden var tagen. Kanske måste den förvaras i tidningspapper två dagar för att mjukna till. Sen är det gott om man lägger den i kylskåpet så fruktköttet är kallt och gott när den ska ätas. Det går att bryta upp den med händerna. Det är det vit/rosa köttet man äter, det mesta av det sitter runt ganska stora bruna, lite bönformade kärnor. Kärna efter kärna äts av och spottas ut. Med fingrarna eller med sked. Jag äter mycket med fingrarna nu för tiden. Det är mycket smaskigt, och kan varmt rekommenderas. Hädanefter ska jag beställa in svårätna rätter, som kräver fingrars medverkan vid varje middagsdate jag ska på. Anonas smakar för övrigt allra bäst om den delas med en god vän. Som de flesta av godsaker jag vet.

Måste nämna boken Berättelsen om Pi, som jag kommer att tänka på. Den indiske pojken fråntas fingrarnas smakupplevelse när han får lära sig i sitt nya land att det är dåligt bordsskick, eller kanske rent utav snuskigt, minns inte riktigt. Kanske min tolkning. BRA bok som också rekommenderas, om ni inte redan har läst den.

Vila i hängmattan

Ok, medger att just här rävsover jag. Men innan och efter; skön skön vila. Efter en hektisk förmiddag på CCR. Igår var jag med på mitt sista månadsmöte med styrelsen och då insåg jag att idén för dagens workshop inte riktigt vad vad jag hade i tanken. Snabba ändringar i går kväll och tidigt i morse. Det var ok, det gick ok. Helt plötsligt felbedömmer jag totalt åt det ena eller andra hållet, endera för enkelt eller för komplicerat. Varje gång är det något. Nu fastnade vi mitt i, och då gäller det att bara låta det bli som det blir. Det går inte att stressa. Så vi hann inte klart, men det stöttes och blöttes det vi hann.

Utifrån våra (svenska) regler och normer för hur man beter sig på en workshop är det här som att ha att göra med en skolklass. Intresserade och engagerade men med myror i baken så det gäller att stimulera medverkan. Blir det för teoretiskt hamnar ögonen på halvstång, av all koncentration. När man tror att de inte lyssnar kommer någon helt oväntat med en lång utläggning eller ställer frågor som vinklar åt ett helt nytt håll. Och mycket och gärna skratt. Högt skratt. Lekarna och vem som sa vad och hur kan diskuteras hela lunchen. Jag blir trött av alla sidospår och all energi som måste in. Och jag blir upplivad, glad av alla påhitt.

fredag, augusti 17, 2007

Eftermiddagsthé


Efter planering, just innan regnet, med en kaka till. Jo, precis... Brittas.

Mmmorgonkaffe 4


I tidig morgonsol, ute på terassen. Lugn andning innan inspirerande planering av workshop.
(Tanken var inte att blicken ska fokusera på de vitlysande fötterna... vet inte riktigt om så är utfallet.)

onsdag, augusti 15, 2007

Stolt & Nöjd

Det är vad jag är över mina två år i El Salvador. Den 8 augusti slutade mitt kontrakt med UBV, det med CCR och människorna här fortsätter livet ut. Det livet som är mitt. Jag tillbringade dagen på migrationsverket och fick veta att jag nu inte får lämna landet förrän jag gör det för gott. Ingen mer choklad och lyxhotel i Antigua, ingen makadamiakräm till mamma eller moster. Sedan fikade Walter, Mabel och jag Brittas mumsiga med chili som jag hade med mig till kontoret i San Salvador.

Idag var koordinatören Berit här och vi hade slutsamtal med CCR och sedan bara vi två. Det kändes bra, det känns bra och jag kan ärligt och uppriktigt säga; Jag är STOLT och NÖJD. Fan, vilken skön känsla. Jag känner för att dricka sprit och dansa, det är vad jag känner för. Och så känner jag framtiden, nu drar den i mig, den där förändringen som är på väg. Den blåser i mitt hår, det långa - det som visar hur jättelänge jag varit borta. Hur länge jag saknat och varit saknad. När jag blundar är det fjällen jag ser. Vinden som blåser bär en doft av myr.

måndag, juli 30, 2007

Ur "intervjublocket", torsdag 26 juli

Jag hänger åter en dag utanför specialdomstolen för terrorism, i väntan på besked av det nya överklagandet. Tänkte, jag skyndar inte. Men kom ändå före de flesta. Demonstrationståg som utgått från fem olika punkter i stán kom sedan indroppandes ett efter ett. Jag börjar känna igen fler ansikten och fler ansikten känner igen mig, med ett leede. Lorenas make (Lorena, Cripdes ordförande som sitter i fängelse) kom fram och presenterades sig. Sa;
- Tack för att du är här.
- Tack.
Sa jag, i brist på ett snabbtänkande huvud. Jag sökte sedan skugga och hamnade bredvid en radiojournalist. 2a frågan; Är du gift eller singel? 5te frågan; Vill du gå ut med mig någon gång?

- Nej tack, jag åker hem snart. Ingen tid, sa jag och svarade i mobilen. - Ingenting har hänt än, hör av mig när det gör det. - Vem är det? Det var advokaten som jag fick skjuts av efter förra överklagandet, då fyra av de tretton fängslade släpptes. Hans 4de fråga; Ska vi gå ut nån kväll?

- Nej tack, men jag hör av mig om jag behöver mer information. Möjligtvis tänker advokaten nu att jag ska bli väldigt tacksam. Till herr journalist och herr advokat vill jag bara säga;

- Nej nej nej, jag är inget kuttersmycke.

Jag sitter på La Ventana, en medel/överklass restaurant i närheten av domstolen, och äter sallad. Jag tog en omväg hit för att gå lite, promenera. Korsade först World Trade Center och sedan, 200 m längre ner - ett kåkstadskvarter. Mitt hjärta stannade nästan. En trång jordig gränd, kantad av små plåtskjul tätt inpå varann. Mitt i överklasshjärtat. Ordentligt undanskuffat och gömt. Ytterligare 200 m längre ner - jag, med min sallad. Jazz ur högtalarna.

Med kvällssolen kom beslutet - de släpps ur fängelsena, alla tretton! Villkorligt. De är fortfarande anklagade för att ha begått terroristiska handlingar. Ännu inte rentvådda. Slaget är vunnit - men inte kriget, som en annan herr advokat sa till de jublande familjerna, vännerna och kollegorna utanför domstolen.

Las Fajitas

Jag gick en sväng runt kvarteret, tänkte - jag går inte till Las Fajitas. Men det var stängt på La T, så jag hamnade på Las Fajitas, den mexikanska restauranten runt hörnet från kontoret till slut ändå. Jag ska bo på kontoret i natt, det är en liten kontoret tribute, ett hej då i förskott. Nästan vecka blir jag ju en sån där som inte är UBVare längre. Sådana personlighetsförändringar har jag sett på nära håll och tro mig - det är ingen vacker syn. All solidaritet som bortblåst. Kontoret är inte som det har varit, som det borde vara. Men det märks inte så mycket på kvällstid, då är det bara jag här. Läskigt?! Kanske lite för jag låste ytterporten, gick in och gick sedan tillbaka ut och kollade att jag verkligen hade låst.

På Fajitas satt jag och tänkte på alla som jag har varit där med. Vänner från Funde den första vändan; Edgar, Rosy, Edith och Rommy tror jag bestämt. Sen med Daniel en av mina första kvällar i San Salvador med UBV, en snabb jobblunch någon gång innan iväg på regionmöte. Med Juan Luis vid ett tillfälle, inte Sandra - inga bra veg alternativ, inte med Tina heller tror jag (julshopping i las Gallerias tills vi gick på knäna) och Karins gourmetgom does not like. Med Juventina innan demokratimässan då jag hastigt och lustigt insåg att jag agerade förkläde, med Armando som jag sen inte såg så mycket mer av. Med Fredrik, vilken genast påminner mig om - du är skyldig mig middag! (Någon förlorade på poker i Río San Juan.) Och så med David som introducerade mig för "Frijoles Borrachos" (berusade bönor) som jag åt även i kväll.

Många minnen som spelas upp i mitt inre just nu. Samtidigt som överraskningarna och vändningarna inte tagit slut. Har tillbringat helgen med Yandi som är sekreterare på CCR, hemma hos hennes morfar och mormor, moster och kusin i San Salvador. Vi dansade Salsa i fredags och på lördagen häng och Simpsons med kusinen 11 år. Alla kottar i salongen skrattade härligt kittlande. En lång helg som det blir när varje minut är medveten. Ett litet helgäventyr på salvadoranska.

torsdag, juli 26, 2007

Inte mitt

Jag har haft middagsbesök av Lin från Holland. Det är lika naturligt härligt att ha middagsbesök här som det är så självklart alla ensamma kvällar. Hon tycker mycket om det. Huset. Säger att hon själv bor i ett Barbie hus. Att hon gärna flyttar in när jag åker hem, från mitt hem.

- När är det du åker?
- När är det jag åker?

Första veckan i september delar vi här, då packar jag ner och hon packar upp. Det jag inte tar med är inte mitt. Huset tar jag inte med.

Lin, hon som får tre kubikmeter lastutrymme i en båt när hon åker hem. Hon som inte fick någon Brittas Mumsiga till efterrätt. "Tiden gick så fort". "Jag glömde bort".

onsdag, juli 25, 2007

Fe

Fe är ett av mina favoritord på spanska - tro, tillit, tillförsikt. En sagofe. Hopp och tro och förhoppning. Önskan, drömmar. Vilja. Jag vet någon som tycker att naturord är de vackraste orden på svenska, hur de låter. Kanske hur läpparna formar sig runt dem. Jag brukar tänka på det ibland. Fjäll. Det är väldigt vackert.
Och till alla mina Christinor - hoppas att jordgubbstårtan smakade så ljuvligt som jag vet att den gör.

måndag, juli 16, 2007

Förälskad

Fan, fan, fan - varför finns där ingen bro?, en luftbro.

Jag skulle springa däröver på lätta ben.

Morgon i mitt älskade hus, med gatuförsäljarnas rop som sällskap. Ligga i hängmattan.

Jobba i fantastiska byar, på det vis som jag vill. Samtala om situationen i landet och om hur bönor kokas på bästa sätt.

Dricka eftermiddagskaffe med momma. Äta sen middag med älskade vänner i Sveas vackra rike. Tala om besök och om det oändliga livets mysterium. Efter träning och bastu, i de bästa av sällskap.

Komma hem, spela sköna låtar, kanske Moneybrother's "De vet ingenting om oss", som just nu. Dansa omkring bland mina färgade rum. Med regnet smattrande på taket.

- Säg, är det nu så mycket begärt?!

fredag, juli 13, 2007

Lunch

- Det är dina färger, sa Viktoria när hon öppnade min blogg häromdán.
- Va?!
- Grönt och orange, det är du!
- *ler* stort och mys från hjärtat.

Jag tycker mycket om grönt och orange..... och en del brunt.... och mina röda träskor.


torsdag, juli 12, 2007

Bienvenid@s!!

Como estoy terminando mis dos años tan lindos con mis querid@s compañer@s del trabajo y mis querid@s amig@s y conocid@s, quería invitarles a visitarme en este sitio de vez en cuando. Mi idea es darles una ventana hacia mi vida en Suecia, y espero que vayan dejando impresiones/comentarios.

Ún abrazo muy fuerte

tisdag, juli 10, 2007

Hon kunde ha fått sängkläder med hästar på


Män!

Det händer det med - men då blir ingen glad.

Har jag gått och blivit revolutionsromantiker?!

När jag på lördag fm tog bussen upp till överklasskvarteret Escalón, vid foten av vulkanen (de säger att den delen av staden ligger väldigt illa till om det verkligen blir ett nytt utbrott), när jag klev av på en annan gata än den som buss 52 - hoteles egentligen ska åka, men inte kom fram på pga att det pågick någon manifestation, "min" manifestation, när jag gick de välkända gatorna där i närheten där Funde låg 2004 - då var mina knän svaga och mitt hjärta slog lite extra ljudligt.
Poliserna stod i klasar i gatuhörnen och jag höll ett krampaktigt tag i axelbandsväskan. Men poliserna var karlar och karlarna såg en kvinna som gick längs gatorna. Inget annat.
Många var det som hade samlats utanför specialdomstolen för antiterrorism. När jag kom fram stod de i en ring och höll varandra i händerna. De hade tänt ett ljus för var och en av de 14 anhållna och de sände sitt stöd till dem genom sin närvaro. Cripdes ordförandes man talade och jag fick blinka bort tårar. Han var indignerad att hans fru och flera med henne behandlas som terrorister i det land för vars folk de arbetar. Det är svårt att värja sig när det kommer från märgen.
Jag valde att gå därifrån ganska snart för att senare komma tillbaka igen när det lugnat ner sig lite, när media åkt därifrån.
Överallt längs gatorna satt och stod människor, från alla delar av El Salvador, i alla åldrar. Mitt hjärta svällde lite till. Stämningen var lugn och tålamodet stort. Detta är människor som vet hur man väntar... och väntar... och väntar... Och jag vet vad jag gör här.
Jag var inte kvar när beskedet kom och jag kunde inte tro det, kan inte tro det, tror inte på det. Tretton av de fjorton anhållna har häktats för terroristiska handlingar, de har förts till fängelsen. Någon har tagit sig vatten över huvudet. Hur ska denna någon ta sig ur det här, avsluta det på ett smidigt sätt? Och vad händer när utrymmet begränsas ändå mer? - Då det du säger inte är sant. Då din verklighet definieras helt och fullt av någon som har all makt. Och då ingen ser vad som händer.

Och det blev ett nytt nyhetsinlägg på latinamerika.nu, hoppas dock på att ändra misstänkta mot anklagade som är mer korrekt.

onsdag, juli 04, 2007

Systerorganisation svartlistad?!

Natten till måndagen tillfångatogs den man (Mario Belloso) som oficiellt anses ha skjutit två polismän under en demonstration utanför San Salvadors nationella (icke privatiserade) universitet, (UES) den 5 juli 2006. Bara några timmar senare ska president Tony Saca (ARENA) landa med sin helikopter i Suchitoto för att inviga den nationella decentraliseringsplanen (läs: privatiseringsplan) av vattnet. Flera sociala organisationer, däribland Cripdes som är en systerorganisation till CCR, samt närmare tjugo byar har slutit upp för att blockera vägen för Saca. Den fredliga vägblockaden slutar i stenkastning från demonstranternas sida och polisen svarar med pepparsprej och skjuter med gummikulor. Kring 20 personer skadas och mellan 9 och 13 personer (beroende på tidning) tas tillfånga. Däribland Cripdes ordförande Lorena Araujo. Samtidigt kablas bilder ut som visar på att polisen, i Bellosos hem, hittat vapen, masker och även banderoller som läser Cripdes, Cordes (ytterligare en systerorganisation till CCR), därmed fastställs en länk mellan Belloso och den demonstration som utfördes i Suchitoto. Polisen beslagtar även en dator hos Belloso som ska visa på detta. Tony Saca lyfter i sin helikopter (en resa på ca 50 min i bil) och talar senare om antiterroristlagen. Ombudskvinnan för mänskliga rättigheter, Beatrice de Carillo, talar i sin tur om politisk show och såpopera och fortsätter att de skyldiga för morden på de två poliserna går fria. Carillo (som slutar sitt uppdrag den 5 juli i år) finns även på plats på förhandlingar för de som anhållits av polisen. De är ännu inte släppta, och i morgon (idag) onsdag, ska en presskonferens hållas i San Salvador där bl.a. CCRs ordförande Isabel Membreño kommer att delta.
Foto: El Mundo

Avslut

Jag hade bestämt mig för att förlänga till januari - och bestämde sen om, vilket betyder att mitt kontrakt med UBV slutar den 8 augusti. Beslutet är färdigt, men det känns fortfarande ganska overkligt. Det där som handlar om att packa ihop huset och livet här och försöka få med hela alltet, inklusive mig själv över Atlanten.
Det är redan nu en grym känsla av nedmontering eftersom såväl Åsa som Fredrik vinkat adjö, och till helgen är det Sandras och Juan Luis´ tur. En epok tar slut. Och en ny tar vid.
Jag har jag blivit ombedd att ta bilder och visa på huset och på staden. Jag har tänkt länge att porträttera CCR och folk jag träffar här lite närmare. Lite sent kanske, men bättre sent... Och jag tror det skulle vara ett fint sätt att knyta ihop säcken på.
Hoppas ni följer med och hoppas ni gör avtryck.

PS. Inga fler grodor, eller andra djur - jag lovar. Måste bara avsluta med att jag haft besök av en skorpion. Jag sprayade den med kackelacksspray och slog ihjäl den med skaftet till sopborsten. End of story.

söndag, juni 17, 2007

Och så en till....

När jag lagt mig den där kvällen då det var öppet hus för grodor hos mig, så hörde jag plötsligt hur någon verkade kämpa borta bland galgarna. Mycket riktigt, när jag tände lampan så såg jag en groda som sprattlandes hoppade ett jätteskutt upp från galgarna mot - ja, oklart. Den försökte få fäste på väggen - för att sedan handfallet falla ner bland kläderna igen. I sista sekunden fick den tag i något och när jag väl fått tag på kameran så satt den och gungade på en galge.

lördag, juni 16, 2007

Juice & sånt

Det är så skönt häng i luften och jag önskar att jag fått det där trådlösa kortet så jag kunde sitta där ute i hängmattan och skriva istället. Där regnet strilar och gör luften tung av grönskande syre. Jag har gått en tur på stán, handlat grönsaker och frukt, och på vägen hem druckit en färsk fruktjuice av apelsin och jordgubb. Väl hemma en mjölkdrink med banan och mörk choklad - importerad marabou. Det börjar utkristalisera sig olika saker som jag verkligen inte vill vara dumsnål med när jag kommer hem - till dessa hör:

  • bil - handlar mer om att äga en, inte - eller iaf inte bara kvalitén på bilen
  • bredband - ojoj, hur kunde jag leva utan?!
  • en bra säng - ska prova alla på IKEA, Mio och allt vad ställena heter
  • juice/shake mixer - absolut, en superbra med turbo
Skulle nog säga att med dessa prylar, så hagalen som jag är, så skulle jag må himla bra rent praktiskt/fysiskt.... Något jag glömt?! Hmm... ska mixa passionfruktsjuicen nu så den hinner kylas ner ordentligt i kylskåpet, tills törsten infinner sig på nytt...

Doften av...

Vid lunchen idag var det väldigt osigt. En av männen vid bordet sa - nu har vi iaf fått med oss smaken av maten i hår och kläder, nu fattas det bara att vi fysiskt förtär den, varvid Isabel berättar följande historia:

"En rik man som sitter och äter vid sitt bord irriteras av den fattige man som varje dag kommer och inandas oset och dofterna från maten. Han tillkallar polis som förstår hans irritation och spärrar in den fattige mannen i 4 år, de antal år som han har snikat på dofterna av den rike mannens mat. Till sin förvåning spärrar polisen även in den rike mannen, i samma cell som den fattige. När den rike mannen ifrågasätter detta svarar polisen - det är för att du ska vara närvarande och kunna ta tillbaka de dofter som var dina, när de åter släpps ut."

Historien får mig, något osökt kanske, att tänka på filmen av The Yes Men, har ni inte sett den så rekommenderas den varmt.

onsdag, maj 30, 2007

Med regn kommer...

...grodor. Minns ni Göran? Från september 2005?

Han är tillbaka, i en något rundare...och kanske även självgodare tappning.

Sen har vi då även Spidergrodan Pete - känns lite som en karaktär ur "Mammas nya kille"... undrar vem?!

torsdag, maj 24, 2007

La Lluvia!!!

Det har varit, och är helt galet varmt. Folk säger här att det vill regna - men gör det inte. Och så har det varit i veckor nu. Molnigt och en luft som är helt mättad, men regnet har inte kommit - även om det vill. Förrän igår. Efter en eftermiddag då jag bokstavligen höll på att dö, som att sitta i en bastu tills det enda fru kan göra är att kasta sig ut därifrån. Bara den lilla detaljen att det inte finns något att kasta sig ut till. Jag formligen låg över skrivbordet och gnydde, ville gå i cirkel för att följa med takfläkten som roterar runt över mitt huvud. Dricka en sjö, kasta mig i vilket vatten som helst.
Men så, när mörkret lagt sig så kom det, la lluvia. Så förlösande och glädjande att det idag verkar som om alla känner sig befriade - folk verkar nöjdare, mer tillbakalutade och lugna... Och det är ok om det inte regnar idag.... bara regnet vill - och kan komma, på riktigt och helst väldigt snart.

tisdag, maj 22, 2007

Omdslagskändisen slår till igen

Var ska detta sluta ?! - på omslaget, för andra veckan i rad i Co Latino! Och återigen frågar jag - ser någon var jag står?

Denna gång handlar det om en protestaktion mot gruvdriften som hotar flera områden i norra delen av landet, bl.a. Chalatenango. Mer om detta kan med fördel läsas i "Nytt nätverk mot gruvindustrin".

måndag, maj 21, 2007

Fler bilder av Alex Peña från "La Caminata II"



















Jag blir verkligen glad och peppad av att titta på bilderna från vandringen i julas. De båda vandringarna (2005,2006) rankas högt bland de upplevelser som jag fått vara med om här. Det blir sån närvaro i de där mötena när någon eller något bryter igenom. Det kan handla om det där leendet, eller att tillsammans med grannen med cykelboden sopa upp löven framför huset. Eller någon som börjar prata i väntan på bussen. Under vandringen handlade det om att få tillgång till naturen, de berg som är El Salvador och dess historia, och det som människorna delade med sig av längs vägen, i form av berättelser eller frågor.

Samtidigt upplever jag det ibland som en dragkamp. Hur mycket jag kan öppna och släppa in eftersom jag aldrig vet vem/vad jag ses som, eller de förväntningar eller förutfattade meningarna som finns. Det blir så tydligt ibland, även i mindre sällskap. Svårt att sätta fingret på vad det är, och svårt att förhålla sig till. Men som sagt, så händer det där, det som bryter - det tycker jag om.

Nu är det sen söndagseftermiddag, efter en hel dags brunchande med Åsa och Sandra - just nu på väg hem till sitt i Don Pedro.


Lästips: Förutom Fredriks reportage "I krigets blodiga fotspår" publicerat i nr 3 av nyhetsmagasinet FOKUS, kan jag tipsa om "15 år med fred".

lördag, maj 19, 2007

Dagen då jag blev Marie (la verdadera;) med hela det salvadoranska folket

Äntligen! Omslagskändis i Co Latino. Är det nån som sätter min position?

Bilden är tagen vid minnesmanifestationen för massakern vid floden Sumpul, där över 600 människor fick sätta livet till den 14 maj 1980. Mer om detta läser ni i Fredriks reportage "Så minns vi massakern".

onsdag, april 25, 2007

En ljus vårkväll i Östersund











Avslutande kvällen i Östersund. Backintervaller i blåvita spåret på Ösk med Eva, Emma och Linda - följt av bastu på Utsikten. Ja, nog kan man bli förvånad för mindre, och SÅ jag ser fram emot denna vardagskvalité som väntar.

söndag, april 15, 2007

Glad Påsk i Storvallen

Övre raden fr vänster; Marie, Anna-Britta, Kelmert, Nicholas
Nedre raden fr vänster; Dylan, Viktor, Åsa

måndag, april 09, 2007

Semester i Sverige 2




En andra resa till Sverige, fyra veckors semester - hela april månad. Mycket lugna och sköna veckor med jämtlandsfjällen som röd tråd, men även några dagar i ett vårblomstrande Stockholm innan tillbakaresan den 1 maj. Skidåkning och shopping, helt fantastisk mat och långa kaffesessioner. Härliga, varma människor. Resultatet kan inte bli annat än till max påfyllda energier!