Anona-tider

Augusti är anonatider. Niña Tomasita har ett anonaträd, det står mellan våra hus. Hon kom och sa till mig att nu är det dax att ta kort på anonas. När de spricker upp är de mogna att plockas, jag fick plocka den här strax efter bilden var tagen. Kanske måste den förvaras i tidningspapper två dagar för att mjukna till. Sen är det gott om man lägger den i kylskåpet så fruktköttet är kallt och gott när den ska ätas. Det går att bryta upp den med händerna. Det är det vit/rosa köttet man äter, det mesta av det sitter runt ganska stora bruna, lite bönformade kärnor. Kärna efter kärna äts av och spottas ut. Med fingrarna eller med sked. Jag äter mycket med fingrarna nu för tiden. Det är mycket smaskigt, och kan varmt rekommenderas. Hädanefter ska jag beställa in svårätna rätter, som kräver fingrars medverkan vid varje middagsdate jag ska på. Anonas smakar för övrigt allra bäst om den delas med en god vän. Som de flesta av godsaker jag vet.

Måste nämna boken Berättelsen om Pi, som jag kommer att tänka på. Den indiske pojken fråntas fingrarnas smakupplevelse när han får lära sig i sitt nya land att det är dåligt bordsskick, eller kanske rent utav snuskigt, minns inte riktigt. Kanske min tolkning. BRA bok som också rekommenderas, om ni inte redan har läst den.