Vila i hängmattan

Ok, medger att just här rävsover jag. Men innan och efter; skön skön vila. Efter en hektisk förmiddag på CCR. Igår var jag med på mitt sista månadsmöte med styrelsen och då insåg jag att idén för dagens workshop inte riktigt vad vad jag hade i tanken. Snabba ändringar i går kväll och tidigt i morse. Det var ok, det gick ok. Helt plötsligt felbedömmer jag totalt åt det ena eller andra hållet, endera för enkelt eller för komplicerat. Varje gång är det något. Nu fastnade vi mitt i, och då gäller det att bara låta det bli som det blir. Det går inte att stressa. Så vi hann inte klart, men det stöttes och blöttes det vi hann.

Utifrån våra (svenska) regler och normer för hur man beter sig på en workshop är det här som att ha att göra med en skolklass. Intresserade och engagerade men med myror i baken så det gäller att stimulera medverkan. Blir det för teoretiskt hamnar ögonen på halvstång, av all koncentration. När man tror att de inte lyssnar kommer någon helt oväntat med en lång utläggning eller ställer frågor som vinklar åt ett helt nytt håll. Och mycket och gärna skratt. Högt skratt. Lekarna och vem som sa vad och hur kan diskuteras hela lunchen. Jag blir trött av alla sidospår och all energi som måste in. Och jag blir upplivad, glad av alla påhitt.