Las Fajitas

Jag gick en sväng runt kvarteret, tänkte - jag går inte till Las Fajitas. Men det var stängt på La T, så jag hamnade på Las Fajitas, den mexikanska restauranten runt hörnet från kontoret till slut ändå. Jag ska bo på kontoret i natt, det är en liten kontoret tribute, ett hej då i förskott. Nästan vecka blir jag ju en sån där som inte är UBVare längre. Sådana personlighetsförändringar har jag sett på nära håll och tro mig - det är ingen vacker syn. All solidaritet som bortblåst. Kontoret är inte som det har varit, som det borde vara. Men det märks inte så mycket på kvällstid, då är det bara jag här. Läskigt?! Kanske lite för jag låste ytterporten, gick in och gick sedan tillbaka ut och kollade att jag verkligen hade låst.

På Fajitas satt jag och tänkte på alla som jag har varit där med. Vänner från Funde den första vändan; Edgar, Rosy, Edith och Rommy tror jag bestämt. Sen med Daniel en av mina första kvällar i San Salvador med UBV, en snabb jobblunch någon gång innan iväg på regionmöte. Med Juan Luis vid ett tillfälle, inte Sandra - inga bra veg alternativ, inte med Tina heller tror jag (julshopping i las Gallerias tills vi gick på knäna) och Karins gourmetgom does not like. Med Juventina innan demokratimässan då jag hastigt och lustigt insåg att jag agerade förkläde, med Armando som jag sen inte såg så mycket mer av. Med Fredrik, vilken genast påminner mig om - du är skyldig mig middag! (Någon förlorade på poker i Río San Juan.) Och så med David som introducerade mig för "Frijoles Borrachos" (berusade bönor) som jag åt även i kväll.

Många minnen som spelas upp i mitt inre just nu. Samtidigt som överraskningarna och vändningarna inte tagit slut. Har tillbringat helgen med Yandi som är sekreterare på CCR, hemma hos hennes morfar och mormor, moster och kusin i San Salvador. Vi dansade Salsa i fredags och på lördagen häng och Simpsons med kusinen 11 år. Alla kottar i salongen skrattade härligt kittlande. En lång helg som det blir när varje minut är medveten. Ett litet helgäventyr på salvadoranska.